Varför dystoni fluktuerar: Stress modulerar dystoni

I mitt arbete med patienter och i min forskning har jag sett hur stress kan förstärka dystoniska symtom. Många av mina patienter upplever att när de är lugna och befinner sig i bekanta miljöer har de ofta bättre kontroll över sina rörelser, men under stress kan symtomen förvärras.

Även om dystoni beror på en komplex kombination av genetiska anlag och miljöpåverkan, spelar stress en viktig roll när det gäller att intensifiera symtomen och göra dem mer frekventa och allvarliga. Att hitta effektiva sätt att slappna av och lugna nervsystemet kan vara avgörande för att hantera tillståndet mer effektivt.

Hur stress kan påverka dystoni

Många av de patienter jag arbetar med upplever fluktuationer i sina dystonisymtom, ofta beroende på hur stressade eller avslappnade de känner sig. Under perioder med låg stress kan de ofta hantera sina symtom och kontrollera sina rörelser mer effektivt. Men under perioder av ökad stress, ångest eller utmattning blir symtomen mer uttalade.

För många år sedan utvecklade jag en teori som gick ut på att patienter med dystoni kunde uppleva både symtomatiska och asymtomatiska faser, där deras symtom effektivt kunde slås på och av. Jag föreslog - vilket nu betraktas som en formell teori om dystoni - att stress utlöser bortfall av nedåtgående hämning hos dessa patienter. I stressiga situationer försvagas hjärnans hämmande signaler, vilket gör att ryggmärgens motoriska kretsar blir överaktiva. Detta leder till onormala, ofrivilliga muskelsammandragningar och minskad smärtmodulering. Denna teori bidrar till att förklara varför vissa patienter känner sig mer samordnade och kontrollerade när de är lugna, men att deras symtom förvärras under stress.

En av de viktigaste orsakerna till denna fluktuation är den roll som nedåtgående hämning i motorisk kontroll. Descending inhibition avser hjärnans förmåga att skicka signaler ner till ryggmärgen för att reglera och dämpa överdriven muskelaktivitet. Detta är avgörande för att säkerställa smidiga och kontrollerade rörelser.

Under stress kan den nedåtgående hämningen försvagas, vilket leder till överaktivitet i ryggmärgens inneboende motoriska kretsar. Detta kan orsaka sammandragning av motstående muskelgruppervilket resulterar i de ofrivilliga ställningar och rörelser som är karakteristiska för dystoni. Hjärnans förmåga att hålla ryggmärgens reflexer i schack försämras under stress, vilket gör att dystoniska symtom kan uppstå eller förvärras.

Viktiga hjärnregioner involverade i nedåtgående hämning

Flera områden i hjärnan är ansvariga för att kontrollera nedåtgående hämning, inklusive lillhjärnan, basala ganglier, och motoriska hjärnbarken. Särskilt lillhjärnan spelar en viktig roll för att upprätthålla en samordnad och kontrollerad rörelse. Den sänder hämmande signaler genom Purkinje-celler till djupa lillhjärnkärnor (DCN)som i sin tur styr de motoriska utsignalerna till ryggmärgen.

Mekanismer för stressinducerade luckor i nedåtgående hämning

Stress kan orsaka nedbrytning av nedåtgående hämning genom flera mekanismer. Här är några möjliga förklaringar till varför dystoniska symtom förvärras under stress:

1. Ökad neural excitabilitet: Stress aktiverar kroppens upphetsningssystem, inklusive hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln)vilket leder till ökad excitabilitet i hjärnan. Vid dystoni kan denna ökade nervaktivitet överväldiga hjärnans förmåga att sända hämmande signaler till ryggmärgen, vilket leder till överaktivitet i ryggmärgens motoriska kretsar.
2. Minskad GABAergisk hämning: GABA (gamma-aminosmörsyra) är den viktigaste hämmande signalsubstansen i hjärnan och spelar en nyckelroll i den nedåtgående hämningen. Under stress kan GABA-signaleringen försämras, vilket minskar hjärnans förmåga att undertrycka överdrivna rörelser, vilket bidrar till uppkomsten av dystoniska symtom.
3. Störd sensorisk-motorisk integration: Hjärnan förlitar sig på sensorisk feedback för att kontrollera rörelse. Stress kan snedvrida hur sensoriska intryck bearbetas, vilket i sin tur påverkar motoriska utgångar. Vid dystoni kan denna störda bearbetning leda till olämpliga eller överdrivna motoriska reaktioner, eftersom hjärnan inte kan modulera de signaler som den skickar till ryggmärgen på ett korrekt sätt.
4. Dysreglering av centrala mönstergeneratorer (CPG): Dessa är nätverk av nervceller i ryggmärgen som genererar rytmiska, samordnade motoriska mönster som att gå. Stress kan leda till dysreglering av dessa nätverk, vilket resulterar i onormala motoriska utgångar som manifesteras som dystoniska rörelser.

Hur neuroplasticitetsträning kan hjälpa

Under årens lopp har jag sett hur utbildning i neuroplasticitet kan vara mycket effektiva när det gäller att minska svårighetsgraden av dystoniska symtom. Genom att träna om hjärnans motoriska kretsar kan patienterna lära sig att förbättra sin motoriska kontroll och minska hjärnans känslighet för stress.

Genom en kombination av fysiska övningar, sensorisk stimulering och motorisk träning hjälper neuroplasticitetstekniker hjärnan att bygga nya banor som bättre reglerar rörelse och undertrycker överdrivna muskelsammandragningar. Denna process kan leda till starkare nedåtgående hämning, vilket minskar intensiteten och frekvensen av dystoniska episoder. Med tiden upptäcker patienterna ofta att de kan hantera stressiga situationer mer effektivt och upplever färre dystoniska symtom som ett resultat av detta.

Slutsats

Dystoni är en komplex rörelsestörning som varierar som svar på stress, sjukdom, utmattning och andra faktorer. Den bortfall i nedåtgående hämning som orsakas av stress kan leda till att ryggmärgens motoriska kretsar blir överaktiva, vilket leder till ofrivilliga rörelser. Att förstå dessa mekanismer är nyckeln till att hantera tillståndet, och utbildning i neuroplasticitet är en lovande metod för att förbättra den motoriska kontrollen och minska stressens inverkan på dystoniska symtom. Genom att träna om hjärnan kan patienterna gradvis återfå bättre kontroll över sina rörelser och minska intensiteten i de dystona episoderna, även i stressiga situationer.